Social- och hälsovårds och räddningstjänstreformen kommer slutligen i mål, när de första välfärdsområdesvalen ordnas i januari 2022. Omorganiseringen av dessa tjänster är ett projekt i miljardklassen, och det praktiska utförandet kommer att vara avgörande om detta lyckas eller misslyckas. Det är dock klart att kostnaderna kommer att stiga märkbart. Finnish Consulting Group, som hör under Kommunförbundet, har räknat ut att behovet av tilläggsanslag kommer att vara minst 6,4 miljarder euro från år 2023. Enligt skattebetalarnas riksförbund kommer detta att betyda 1800 euro i tilläggsskatt för en medelinkomsttagare.
Kvalitet och tillgänglighet av tjänster har förstås sitt pris, men prioriteringen haltar värre än patienten. I lagen om välfärdsområden stadgas att politiska grupper skall stödjas med publika medel, utan att desto noggrannare specificera vad dessa pengar bör användas till. Enligt olika källor skulle stödet vara mellan 2000-6000 euro per fullmäktigeledamot. Det väljs totalt 1369 områdesfullmäktigeledamöter totalt, vilket betyder att detta extra smygstöd till partierna i värsta fall skulle orsaka över 8 miljoner euros tilläggskostnader per år.
Stödet har namngetts som ”demokratipengar”, för att ”möta medborgarna”. Efter det första året kommer områdesfullmäktigen att samlas ganska sällan, uppskattningsvis två till fyra gånger per år. Stödet är därför oproportionerligt stort i jämförelse med verksamhetens storlek och även i övrigt onödigt, eftersom fullmäktigegrupperna traditionellt uppburit en del av de förtroendevaldas arvoden, för att finansiera sin verksamhet. Nu skulle de invalda sätta pengarna i egen ficka och partimaskineriernas inkomster skulle öka på skattebetalarnas bekostnad.
Ett av Sote-reformens huvudmål, förutom att förbättra servicen och tillgången till vård, var att minska på kostnaderna. Det föreslagna stödet känns dock som pengar till en liten och rätt sluten krets, var skattebetalarnas pengar används helt utan transparens. Därför har jag gjort en budgetmotion, där det föreslås att stöden till områdesfullmäktigegrupperna skulle vara måttligare. Detta skulle betyda en inbesparing på 5 476 000 euro, och knappast blir det svårt att hitta bättre användning för dessa pengar.